- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
62

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han yttrade det sista med en betydelsefull mine, under
det han stoppade på sig både plåubok och bref, dem han
redan vid samtalets början sjelf tagit upp ifrån golfvet.

Ehuru målarens svartsjuka häraf långt ifrån minskades»
betvingade han dock för tillfället sin harm och gaf blott
svar på det, som rörde hans affär.

»Om en månad,» yttrade han alltså, »vill jag hoppas,
att jag kan betala åtminstone större delen af det jag är
skyldig »

När de båda männen kort derpå tagit god natt af
hvarandra, samt Willner gått in till sig och dörren mellan
de båda rummen blifvit stängd, fattade Landaler hatt och
käpp, öppnade helt sakta dörren åt förstugan och smög sig
åter ut.

XII.

»Ett slag har träffat venstra tinningen,
och den högra har han stött emot stenen
då han föll.»


Med föga ljudliga steg och utan något serdeles buller
för öfrigt, gick Landaler visserligen ur sitt rum, men
Willner hade ändå förmärkt det; och knappt var den förra
utkommen i förstugan, förrän målaren genast gjorde sig den
frågan: »Skall jag följa honom?»

Tanken på det till Anna adresserade brefvet, så väl som
Landalers hemlighetsfulla aflägsnande just nu, voro för
Willner nog giltiga skäl till att så allvarligt bejaka nyssnämnda
fråga, att han omedelbart derpå svepte en gammal kappa
omkring sig, stack portnyckeln i fickan och smög sakta
efter ut.

Skymningen hade, som ofvanföre blifvit nämndt, redan
inträdt; men det var dock ännu så pass ljust, att Willner
på ett par hundra stegs afstånd kunde skönja en person,
hvilken med snabba steg gick utför Malmskillnadsgatan åt
staden till och som, efter hvad gången tycktes utvisa,
näppeligen kunde vara någon annan än Landaler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free