Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Målaren såg sin man passera Brunkebergstorg; men när
han sjelf hunnit ned på detsamma och det ännu icke var
senare än att åkarne funnos qvar, ansåg han det vara
lämpligast, att ej vidare gå till fots. Depensen för åkning
syntes honom ock vid detta tillfälle vara ett intet, i jemförelse
med det han möjligen derigenom kunde vinna.
Inom några ögonblick satt han alltså i en halftäckt
droschka, och redan på Norrbro for han om Landaler, den
han — sjelf osedd — utan svårighet igenkände, der han
gick fram i det starka ljusskenet utanför Bazaren.
»Till Söder!*» sade Willner åt åkaren, och dermed vek
man af nedåt Skeppsbron.
Ehuru skymningen allt djupare sänkte sig öfver
kungastaden, var det nere vid hamnen ännu fullt lif.
Promenerande och arbetare sågos der om hvarandra; från de många
seglarne invid käen ljödo sjömännens rop, medan kommande
och gående vefslupar tidt och ofta hördes plaska ute på
strömmen, och det vid ett par ångare, som nästa morgon
skulle afgå, var en uppståndelse och ett bråk utan all ända.
Målaren kunde härvid ej återhålla den önskan: Den
som här ändå vore med i morgon!» Men vid det han så
tänkte, såg han också den qvarvarande Anna med sörjande
och mildt förebrående ögon åse hans affärd — såg henne
ensam förtvifla af grämelse eller kanske blifva ett offer för
Landalers lumpna beräkniugar — och nu var det hjertat,
som reste sig emot egoismen, och med värma invände: »Nej,
du får ej öfvergifva henne så — du har icke rättighet dertill!»
Målaren såg ljusen blänka i Skeppsbro-magnaternas
våningar och en ny tanke vaknade då: »Den som vore rik,»
sade han vid sig sjelf, »huru lätt skulle jag ej då besegra
hvarje motståndare, som ville gå mig i vägen! Sjelfva
fördomarne måste då vika för min vilja!»
Under dessa och dylika grubblerier anlände han till.
Södermalm och lät nu köra sig vidare ända bort till
Holländarevägen. Der steg han af och gick till fots det
återstående af vägen eller upp till Trädgårds Tvärgränd, dit han
i afton ämnade sig. Han var nemligen fullt förvissad, att
älven Landaler hade för afsigt att komma dit, för att
antingen sjelf eller genom annan person tillställa Anna det till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
