- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
67

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Hvad gjorde ni nu?» ropade en grof stämma tätt
invid målaren, och en medelålders man af arbetsklassen blef i
detsamma synlig. Denne vände sig dock icke genast emot
Willner, utan skyndade först fram emot den plats, der den
fallne låg, under det målaren med sänkta armar och
halföppen mun ännu endast stod och stirrade åt samma håll.

»Jo, detta är bra gjordt,» sade mannen,, som böjt sig
ned öfver Landaler. »Ett slag har träffat venstra tinningen,
och den högra har han stött emot stenen, då han föll; så
aldrig ser den karlen dager mer.»

Vid dessa ord kom Willner ändligen åter till
besinning; men den fasa, som efterträdde den hejdlösa vreden,
då han nu hörde, att han begått ett förfärligt mord,
qvarhöll honom ännu på sin plats — gjorde honom fortfarande
mållös af öfverraskning.

Och nu hörde han plötsligen ordet mördare hotande
uttalas, icke af en, utan af många röster från flera håll.
Och han såg personer af olika åldrar och kön hasta fram
under höga rop, hvarvid några af dessa närmade sig liket,
men de fleste vände sin uppmärksamhet mot hans egen person.

Qvinnorna skreko: »tag fast mördaren!» — Barnen
gräto och jemrade sig högt; — hela grannskapet skulle på
detta vis snart komma i rörelse.

Då lemnade målaren ändtligen plats, der han så länge
stått orörlig, sprang fram till den mördade och lutade sig
förfärad ned öfver hans liflösa kropp.

»Tror ni inte att någon hjelp är möjlig?» frågade han
i ängslig ton en annan, som stod derbredvid.

»Nej, han står aldrig upp igen,» svarade den
tilltalade; »men ni lär allt få gå i häkte för det här.»

»Tag fast honom!» ljöd nu ånyo en gäll qvinnostämma.
»Han mördar oss annars allibop.»

»Ja, gör det,» svarade målaren helt saktmodigt; »jag
har nu i alla fall intet att lefva för.»

Och han lät härmed utan motstånd ett par karlar föra
sig på vägen till närmaste högvakt.

Flera af de kringstående följde honom äfven fr&n platsen.

När den olycklige vid slutet af gränden skulle gå in pé
Holländarevägen, vände han ännu en gång sina ögon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free