- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
69

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

makens farkost. Hon ser det i sin inbillning stormdigert
fördunkla vattenspegeln och göra den till en gapande afgrund.

Blåögda sjö, hvilka tider och seder har du icke skådat
— från det dunkla fordom, då kämparne här gjorde
holmgång, intill de dagar, då andra hjeltar kastat glacéhandsken
för hvarandras fötter och tvättat äran i champagne! Ett
Sigtuna har du sett sjunka till intet — ett Stockholm resa
sina slott och tornspiror på din strand.

Skalderna hafva ock om dig sjungit mer än en god
sång; — de hafva nämnt dig täck, leende; de ha till och
med kallat dig hänförande. Lättrörlig måtte du äfven,
enligt deras påstående, vara; ty, heter det, att »Mälarens
bölja suckar af kärlek och dansar af lust.»

Ja, vackra Mälarsjö, du älskar också många skönheter,
menar man: — det säges, att du omfamnar hundradetals
fagra öar. En utaf dessa är Långholmen, vid pass en
fjerdedels mil vester ifrån det inre af Stockholm. Långholmen
är en långsmal ö med branta bergkullar, behagliga
trädgrupper och en den angenämaste utsigt: — på ena sidan,
gent öfver Mälaren, det vackra Marieberg, och längre ut en
liten del af hufvudstaden; — åt landsidan deremot
Heleneborgs och Bergsunds ansenliga byggnader och täcka löfskog,
samt slutligen den högländta Reimersholmen med sina unga
ekar och den glada lustvandrande ungdomen under de
ljumma sommardagarne.

Men lustvandrar man icke äfven på Långholmen?
Möjligen gör man så; men hvem kan väl der med oblandad
fröjd njuta af den sköna omgifningen? Visserligen ser man
här mycket lif och rörelse vid det s. k. Långholmsvarfvet å
öns ostliga del; men de, som här verka och arbeta, äro ej
fria medborgare — de äro arbetsfångar, och deras bostad
står der i vester med höga murar ikring och med väpnad
bevakning invid portarne — den vidtberyktade Långholms
fästning. Men invid den reser sig på ena sidan en mindre
ljusröd byggnad med små, glugglika fönster, och dess
invånare få aldrig gå utom de fyra väggarne, om icke då och
då till domstolsförhör — ty här är cellfängelset, der endast
ransakningsfångar förvaras. Dessa få icke en gång fröjda
sig åt Guds leende natur; ty det så kallade fönster, som i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free