Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han sjelf först under sina sista dagar fått arfva af en
fjerrboende slägting, den han förut knappast afvetat. Med
varm hand lemnade han det så oförmodadt erhållna
kapitalet åt sin dotter. Ungefär samtidigt härmed fingo vi
underrättelse om ert fängslande och kort derpå äfven om den
dödsdom, som öfver er blifvit afkunnad. Jag kan inte neka,
min herre, att, när jag erfor det sistnämnda, tänkte jag vid
mig sjelf så här: detta är en nemisis divina; han föraktade
skarprättarens dotter, medan denna ädla varelse älskade
honom sjelf öfver allting, och derföre låter en straffande försyn
honom falla för skarprättarens svärd. Men jag måste också
tillägga att jag efteråt mer beklagade er och önskade, att
den kungliga nåden denna gång ej skulle vara svårare än
eljest att vinna. Anna yttrade, enligt sin karakter, föga om
saken; men huru tanken derpå tärde hennes inre, är ej svårt
att se. Sedan er dödsdom var fallen, men det tillika
förljöds, att ni med säkerhet kunde vänta nåd, var hon mer
än en gång i beråd att antingen besöka er i fängelset eller
ock skrifva till er; men då hon fått veta, att hon ej kunde
träffa er utan vittnen, samt att hvarje bref till en fånge
först skulle brytas och läsas, innan det framlemnades, så
beslöt hon sig för att ännu dröja med så väl det ena som det
andra, till dess konungens dom vore fallen. Men när
benådningen blifvit känd, gjorde hon ej vidare mine af att
hvarken besöka eller tillskrifva eder. Deremot såg jag henne
oftare än någonsin gå ut åt staden, men alltid så
hemlighetsfullt; och tycktes hon snart efter hvarje sådan promenad se
mer belåten och glad ut än förr. Slutligen kände jag en
aning om hvad hennes täta utvandringar hade att betyda,
och det så mycket mer, som hon, sedan de begynt, ej
vidare hvarken låtsade om något bref, eller besök hos er; —
och då jag en dag frågade henne, om hvar hon nu
deponerat sina penningar, kom sanningen omsider i dagen. Hon
hade bestämt större delen af sitt kapital dels till ersättning
åt en fångvaktmästare, som skulle hjelpa er ur fängelset och
dels åt en sjökapten, som lofvat föra er till ett annat land.
Att hon dessutom också ämnat någon summa till understöd
åt er sjelf, var helt naturligt. Nog af, hon gick att för er
uppoffira hela eller åtminstone största delen af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
