Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmögenhet. Jag ville till en början afstyra detta företag, emedan
jag ansåg er redan ba visat er så otacksam att ni ej vore
värd allt detta, och emedan jag trodde, att ni endast genom
långa års vedermödor kunde bli en bättre menniska; men
tanken på det ovissa resultat en tioårig sammanlefnad med
en hop fästningsfångar kunde medföra, verkade lika mycket
som Annas orubbliga föresats, att föra mig på hennes sida.
Jag såg, att det hos henne var en idé, för hvilken hon ville
uppoffra allt, och att hon, om hennes plan misslyckades,
ovilkorligen skulle gå under. Och nu kom hon ändtligen en
dag och berättade, triumferande, att allt såg ut att lyckas
efter önskan, och att ni åter. skulle kunna beträda den bana,
för hvilken ni hade en stor kallelse, då ni också efter de
motgångar, ni nu lidit, visserligen skulle bli en ny
menniska. Jag frågade henne, om hon icke ännu en gång ville
återse er före er afresa; men hn svarade då, att hon ej
för egen del hade kraft dertill, att hon äfven ansåge det
bäst för er, om ni helt och hållet kunde förglömma henne.
Hon ville hellre fortfarande vara misskänd af er, än att ni
hädanefter skulle hafva en dubbel orsak till ånger. Jag
nedskrifver derföre också dessa rader borta hos en bekant, att
hon ej skall kunna ana, det ni nu erhåller kunskap om
hennes verkliga sinnesstämning mot er. — Den arma Anna!
Hon ser nu troligen sin högsta önskan uppfylld — hon ser
er åter i frihet, och för ögonblicket skall hon deröfver visst
känna sig glad; men hvilka dagar vänta henne sedan? —
Hon har en innerlig gudsfruktan, det är sannt; men hon är
menniska och en öm älskande menniska, som ej eger många
sina likar.
Jag förmår nu ej skrifva mer; men innan jag slutar,
vill jag dock först tillönska er det bästa vår Herre kan
gifva, nemligen kraft och godhet, att ni på främmande jord
kan bli en bättre menniska, än ni har varit. Gud vare med
er! önskar Charlotte Alin.»
Målaren hade, under det han läste, ofta skiftat färg
och mer än en gång med ett utrop af förvåning och
grämelse farit upp från sin plats; men när brefvet var slut,
upprepade han lifligt dess sista ord: »En bättre menniska
än jag har varit, — ja vid Gud, det både vill och skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
