- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
84

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag blifva! — Och nu, om det också kostar mig friheten,
måste jag dit till henne! — Otacksam! heter det här. Ja
väl! jag har varit grymt otacksam; men allt kan ångras och
försonas!»

Han lemnade härmed hastigt sin hytt och uppsökte
ofördröjligen den gamle sjömannen, som rott honom ut till
fartyget, för att nu förmå denne att ännu en gång sätta
honom i land.

XVI.

»Ja, den skall komipa!» — utropade han
med hänförelse.

Innan målaren lemnade skonaren, hade han äfven haft
ett samtal med dess kapten. Och nu steg han med två
axelbreda sjömän i jullen och styrde kosan mot Suthows bro.

»Ni får nu vara qvick i vändningarne», — sade den
ene sjöbussen till Willner — ty, som ni sjelf kan känna, så
börjar det redan blåsa vestan, och jag vill slå vad, att
tjockan är borta inom en timma. Månljust lär det väl också
bli i qväll, och det kan då inte töfva länge innan vi lyfta
ankar.»

Sjömannen tycktes spå rätt; ty det var redan långt
mindre töcknigt än när Willner for ut; men om det också
varit den ljusaste qväll, hade denne nu icke afstått från sitt
beslut att återse Anna.

Den ene sjömannen qvarstannade vid båten, men den
andre gjorde Willner sällskap, enligt hvad han af kaptenen
blifvit strängt ålagd. De båda vandrarne gingo på föga
besökta gator mot sitt mål, och när de härunder passerade
Katharina kyrka, slog klockan half sju.

Då de uppnåde Trädgårds-Tvärgränd, bad Willner sin
följeslagare der gå af och an, medan han sjelf hastade till
Anna. Forsigtigt smög han sig derefter upp till bostaden,
men med en obetvinglig känsla af fasa, då han härunder
passerade den plats, der Landaler blifvit bragt om lifvet.
Och när han ändtligen uppnått bostaden och trädt derin —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free