- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
85

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då; mer än någonsin, kände han sig tyngd af medvetandet
af att vara en brottsling; och ehuru Anna der träffades
allena, kände han sig i första ögonblicket alldeles oförmögen
att tilltala henne. Men då han snart förmärkte det djupa
lidande, som stod att läsa i de bleka anletsdragen, dröjde
han ej längre, utan störtade fram och föll till hennes fötter.

»Du har varit mitt lifs skyddsengel»; — utropade han
— men hvad var jag emot dig, och hvad är jag än?»

»Stig upp, Carl! — svarade Anna rörd — icke är jag
detta värd!»

»Hvad du är värd, kan icke jag gifva — endast Gud
förmår det!»

»Stig upp, Carl!» — manade hon — »Bort härifrån.
Fly — man kanske söker dig snart.»

»Fly?» — upprepade målaren och stod åter upp —
»Nej, vid den lefvande Guden, jag flyr ej, om icke med
dig!»

Både blick och ton voro härvid så bestämda, att Anna
tydligt såg, att hans beslut var orubbligt. Men hon invände
ändå: »Om du stannar i land en timma till, så skall man
finna och föra dig åter till fängelset.»

»Föra mig?» — svarade målaren hastigt — Nej, jag
skall frivilligt gå dit igen!

Anna teg för några ögonblick; men plötsligen blandade
sig åter ett uttryck af glädje i denna oro, som nu och
fortfarande under samtalets lopp på det lifligaste var målad i
hvarje hennes drag, och med värma sade hon: »Jag vill
göra som du önskar; men hör mig lugnt, på hvad sätt det
bör ske! Nu genast kan jag ej följa dig och du vill väl
ej heller begära, att jag lös och ledig, som jag nu står, vid
den här årstiden skall anträda en sjöresa.

Otacksamt vore det också, att utan ett ord till afsked
lemna min ädla välgörerska, som i så många år varit mig
i moders ställe. Och jag vill derföre bedja dig, att du sjelf
genast skyndar tillbaka till fartyget och låter mig komma
efter. Skulle den gamla dröja så länge att jag ej hinner
skeppet innan det redan afgått, så ger jag dig här mitt ord
på, att jag i sådant fall reser direkte till Helsingör, dit jag
med all säkerhet bör hinna långt förr än du.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free