- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
86

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ogerna går jag nu ensam,» svarade Willner, »men på
ditt ord kan jag icke tvifla, och jag vill derföre aflägsna
mig.»

»Gå lugn», — sade Anna uppmuntrande, ehuru hon
inom sig bäfvade vid den tanken, att hans flykt måhända .
kunde misslyckas, — »dröj icke en minut mer än du
nödvändigt behöfver, — Gud skall återförena oss!»

De omfamnade hvarandra och deras ögon möttes med
en blick, i hvilken icke blott det närvarande afspeglades,
utan der en hel framtid för själarna låg öppen. Men intet
ord kom nu öfver deras läppar, och några ögonblick
sedna-re sågs målaren med sin följeslagare hastigt vända åter till
fartyget.

Qvällen hade nu blifvit betydligt ljusare, vinden
började friska upp ifrån vester och lyckligt uppnådde de den
snart segelfärdiga skonaren.

Fem år efter nyss skildrade händelser stod det i en af
Schweizerlandets skönaste dalar ett nätt boningshus, uppfördt
i en stil, som påminde om gamla Sveriges landtgårdar.

Tidigt en morgon, innan dagen ännu gått upp öfver
bergen, såg man här tvenne personer samtidigt träda utom
nämnde bostad. Dessa båda voro målaren Willner och hans \
unga maka, Anna.

Sedan de gjort några slag fram och åter mellan
rosenhäckarna, som med sin finaste vällukt helsade dem god
morgon, togo de plats på en af de soffor, hvilka voro placerade
tätt utmed bostaden. I samma ögonblick kom der en tredje |
person inifrån, och denna var gamla fru Alin, hvilken
sålunda varit de unga följaktig på deras resa från
fäderneslandet.

»God morgon!» helsade gumman vänligt, »hur mår de
unga i dag?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free