Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 72 )
Min förd var slut; det var vid aftonstunden
Och månen spred i gröna dal’n sitt sken,
— Mitt öga flög kring välbekanta lunden;
Men der var ödsligt under lummig gren.
Mitt barndomshem jag kunde mer ej finna,
Dess återstod var nu en grushög blott;
Men mina tårar fingo heta rinna
Uppå den plats, der hyddan fordom stått.
”Ack så, ack så min barado msfrid försvunnit,
I bitter strid jag den förlorat har,
Och allt, hvad jag i lifvets hvimmel vunnit,
Är smärtan, hvilken än jag eger qvar!”
Så varmt jag suckade i qvällens timma,
Der under himlens hvalf jag ensam stod;
Men ingen stjerna såg jag vänligt glimma,
Att åt min själ förläna kraft och mod.
Och hän jag gick med sorg i brustet hjerta
Från hårnets hem, som sjunkit ned i grus;
Men ack! hvem kom att svalka själens smärta?
TJti min natt hvem sände frid och ljus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
