Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 78 )
Men sucken, som går ifrån hjertat till Gud,
Den tror jag är större i värde
Än ordet som skrymtarn i presterlig skrud
Med hotande läppar mig lärda
Jag tror uppå kärlek; ty funnes ej den,
Då lefde ej hatet och kifvet.
Jag tror uppå vänskap! sjelf vann jag en vän,
Som lärde mig gåtan af lifvet.
Jag tror ej att jordlifvets sällhet är lång,
Men vissnar som blomman på stängeln;
— Dock säkert fbrlossaren nalkas en gång,
Och Döden jag kallar den engeln.
Han kommer — och anden, från bojorna fri,
Skall höja sig glad utur gruset,
Att lefva ett lif uti full harmoni
I glansen af eviga ljuset.
Det tror jag, så visst, som att stoftet den dag
I svalkande sofbädd skall jordas,
På det att naturens oryggliga lag,
Förgängelsens dom, må fullbordas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
