Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 8* )
Sjelf stod jag i slagtningens hvimmel nyss,
I kretsen af eldiga bröder; —
Då sände mig döden sin kalla kyss, —
Snart ynglingens hjerta förblöder;
Men segren är vunnen — det är ju så?
Och glad skall min ande från stoftet gå.
Farväl, du min herrliga barndoms dal,
Du nejd invid svallande bölja,
Der ofta jag hörde min faders tal,
Att hedern man städse må följa, —
En lära väl gammal, men aldrig glömd,
I djupet af redliga hjertan gömd!
Farväl, mina fränder i vänligt bo,
0, gråten ej sonen, den unga!
Han lefde och dog för en storsint tro;
Men kommande slägteu de sjunga
Sitt lof öfver dem, som vid Skandiens namn
Sig störtade gladt uti dödens famn.
Farväl, du min tärna, du väna vif,
Som lärde mig himlen att ana!
Förr slöt jag min arm kring ditt smärta lif;
— Här äran mig drog till sin fana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>