Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vtea om Necken.
Herrlig satt månen i stjernljus sal,
Spred i kring nejden sitt sken;
Doftande blomma i grönan dal,
Slumrade ljuft på sin ren.
Men uppå stranden en ungmö gick,
Ensam vid klarblå sjö.
Kind utaf rosor och hals af sno
Smektes af fullmånens blick.
Steg då ur vågornas djup en röst:
Lyssna, o tärna, så huld!
Kom i min famn, blif den sorgsnes tröst!
Gods har jag icke och guld,
— Ensam, förskjuten, se der min lott;
Men om mitt bo ar armt,
Klappar mitt hjerta dock städse varmt,
Egde din kärlek jag blott.
”Yngling, som klagar från skummig elf,
Mig får du aldrig till brud,
Vore du Necken med harpan sjelf
Klädd i din skönaste skrud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
