Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min far förvisa mig en dag — hvad mer?
Om jag är ung, kan jag väl sjelf förvärfva
Ett eget tjäll, en egen torfva ock!
Anna.
En fars förbannelse, den hvilar tung
Pä sonens skuldra; men välsignelsen
Den bygger barnen bo!
Gunnar.
Så är det ja! *
Men den förbannelse, som blott af högmod,
, Af hSrdhet blifvit sagd, den är ej värd
En tanke ens — om icke blott af ömkan;
Den trotsar jag med mod, och blott ett löje
Af dina läppar, blott en enda blick,
Af dina ögon lär mig den förglömma!
Anna.
Tyst, Gunnar, tyst! Du ej mitt högmod väcke;
Hvad är väl jag, att du mig älskar så?
Se, stor är jorden; mången tärna bor der,
Med skönhet rustad och med guldets håfvor;
En sådan möter på din stråt och ler
Kanske med ömhet mot den unge vandram,
Då skulle du försaka den för mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
