- Project Runeberg -  Dikter /
129

(1863) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den krossar hårdt hans arm; dock modet flyr ej,
Den unga krigam; — lika lugnt som nyes
Kommandoropet från hans läppar ljuder; —

Och raskt går striden fram med lust och gamman,
En fröjd for männer utaf gamla stammen.

Men hör, hvad händer; — bäst den käcke stridsman
Syns främst i ledet af de tappres skara,

Då skickar döden än en gång sin småsven,

Det kalla lodet, till den tappres möte —

Ett blodigt möte; ty i samma stund
Med såradt bröst den stridande ses svigta.

Straxt häpna männen, hvilka nyss så modigt
Hans minsta vink med eldig ifver följt,

De häpna, ja! — men se, den unge ler blott
Med manlig kraft — och fastän dödens snö
På kinden lagt sig, bor dock lif i blicken.

Och stark som nyss, lians höga stämma ropar:
Framåt! framåt! — Hur skön var denna stund!
Med hvilket mod grep ej på nytt sitt vapen
Hvarenda stridsman, och med hvilken kraft
Drog man ej fram ännu en gång mot faran —

Och slaget vanns. Men redan ryktet fört
Den unga krigarns bragd till furstens öra,

Och se på faltet, der så djerft han stått,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhonma/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free