Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I stilla verksamhet sin dag hon lefVer,
Och endast då, när någongång dess blick
Ses obevakad, utaf tårar skymmes,
Kan modrens kärleksfulla öga se
Hvad hjertat gömmer i sitt djup; men dottren
Med himmelskt löje synes städse blicka
Upp till den gamla då, att med ett ord,
Så lugnt och mildt, förjaga dennas fruktan.
Så stiger vintern ifrån Nordens fjell
Och skakar snö utöfver skogens kronor,
Och böljan stelnar och i solen blänker
En slipprig isbro, der som kölen nyss
Skar djupa fåror uti Sundets vatten.
Och kort är dagen; men i qvällen flammar
Så månget norrsken dock och lyser upp
Den öde nejden i dess hvita svepning.
Hur ofta blickar ej från stilla kammar
Den unga Anna då dit ut, der skönt
De klara stjernor öfver jorden vandra.
Tyst drömmer hon om dessa flydda dar,
När ännu friden i dess hjerta bodde
Och sorgligt nu, men ljuft, dess längtan sväfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
