Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din kind är blek, och se, förrädiskt brinner
En feberrodnad der ibland; — helt nyss
Den blossat upp, att åter snabbt försvinna.
Anna.
Gråt ej, du mor, som så med ömhet vakar
för dottrens lif; gråt ej, om ock helt snart
Jag skulle skiljas ifrån dig här nere!
— Se, kort är jordens dag; en liten tid
Vi tryckte andas uti stoftets närhet!
Vårt lif är här en ros uti sin knoppning,
Grön klädd i hoppets färg — när knoppen brister
Slår blomman ut de himmelskt skära blad!
Så dottren talar! men den gamla sluter
Med varma tårar i sin ömma famn
Sin ålders tröst — och tyst i hennes armar
Den unga dignar..........Hör! då ljuda plötsligt
For deras öron liksom menskosteg,
Och när de båda blicka upp att skåda
Om någon kommer — se, då träder fram
Ur parkens inre en gestalt, en främling!
I krigets skrud han rustad står, och kraftlös
Uti sin bindel hvilar sårad arm.
Knappt hinner ungmön dock att blicken fästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
