Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 170 )
Det var mig godt emellan Djurgårds ekar,
De visste mycket att förtälja, de;
De hade sett den flickans barndomslekar,
Som nu ”inunder linden” synes le.
Men qvällen kom, den dunkla, stilla qvällen
Mot stadens hvimmel jag ånyo gick;
Ej någon stjerna sågs på himlapellen,
Och ingen måne log emot min blick.
Men Klara-tankar nu mitt sinne gladde,
Min färd gick snabb, som till en munter fest,
Och snart pilgrimen på den tröskel trädde,
Der han, som andra, trifdes allrabäst.
Hon fanns. Jag ville helsa strax t med ifver
Ifrån den bygd, der såsom barn hon g&tt,
— Då märk - hur lätt man syrprenerad blifver!
Jag fick en kyss? — Åh nej, en gäspning blott
En gäspning? Ja! — I dessa tider, snöda,
Det var sataniskt; — dock, jag tänkte så:
”Den flickans läppar äro lika röda,
Hur än de slutas eller öppnas må.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
