- Project Runeberg -  Dikter /
218

(1863) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och menniskorätt hädanefter skulle erkännas. Men
i samma ögonblick utsträckte han sin andra hand
till en af hofmännen, som stodo der bredvid, och
denne lemnade han ett manifest, ett kungligt påbud,
i hvilket det inför hela riket förkunnades, att
upp-rorsstiftare funnos derinne och att folkets bojor
efter denna upptäckt skulle smidas dubbelt så tunga
som förut. Och härmed bugade han sig ännu en
gång för den godtrogna hopen..........

Här tyckte jag mig hafva sett nog, och ifrån
den yttre verlden vände jag blicken inåt, jag giik
till mig sjelf. Och jag grubblade och tänkte, och
klarhet sökte jag; den fanns ej. Men engeln stod
ännu när mig. Till honom vände jag slutligen
blicken, och mötte hans ögon mina. — “Du önskar
klarhet och ljus?” — talade han — ”klarhet och
ljus skall du få; men vänd först ditt öga ännu en
gång mot den yttre verlden!” — Gjorde jag som
han bjöd. Se då varsnade jag ett bländhvitt sken,
som ur aftonskyn sänkte sig mot jorden, der det
fick form af en hög skepnad, ett andelikt väsen
med ljusa, glänsande vingar.

— ”Hvem är denna ande?” — frågade jag.

— ”Det är dödens engel, som anträdt sin
vandring kring de nejder, vi se.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhonma/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free