Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter besatt, lades Ingermanland under biskopens i Wiborg
öfverinseende, hvarunder det stod till år 1641, då en
superintendent med säte i Narwa tillsattes. Kexholms län
qvarlemnades deremot under biskopens i Wiborg
kyrkostyrelse.
En följd af svenska väldets införande i Ingermanland
var, att den högsinte konung, som fullbordade provinsens
eröfring, ville göra sina undersåter delaktige af de lagar
och institutioner, som i moderlandet voro gällande. Men
härtill fordrades, att folket, som ännu var försänkt i
råhets tillstånd, skulle allraförst genom
religions-undervisning beredas till en öfvergång från dess gamla ställning
till sakernas nya ordning. Frågan gällde sålunda att först
omvända folket till den lutherska läran. I Stolbowa
fredsfördraget stadgades ingenting om fri religionsöfning, men
som i dess 8:de punkt namnes, att soknepresterne i de till
Sverige cederade landskap ”ej finge begifva sig tädan,”
finner man deraf, att grekiska trosförvandter skulle bibehållas
vid sin religion. Konung Gustaf Adolf var ej heller den
man, som med våld ville bringa folket från dess religiösa
öfvertygelse. Lämpligare och fogligare medel borde
härvid anlitas. Nu var förhållandet med de finska
folkstam-marne i Ingermanland sådant, att de saknade nästan all
christendoms-kunskap och kände endast några till den yttre
kyrkokulten hörande ceremonier och bruk. Ty då
prester-ne ej kände folkets språk, kunde de icke muntligen
bibringa sina åhörare några religions-begrepp; att lära dem
läsa*, kunde icke heller komma i fråga, då icke ens någon
abcbok fanns på folkspråket. Härtill kom ännu, att folket
ej förstod det minsta af# kyrkospråket, som var slavänskan,
på hvilket både gudstjensten och öfriga kyrkliga
ceremonier förrättades, och att någon undervisning och
uppbyg-gelse af de heliga förrättningarne ej stodo för folket att
vinnas. Vi komma snart att se, hurudant förhållandet i
dessa tider var i Estland, som dock tidigare blef lutherskt,
då vi nu gå att betrakta, hvilka åtgärder regeringen
vidtog, för att införa lutherska läran äfven i Ingermanland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
