Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äga gällande kraft tills regeringen hunne fullständigt
reglera de kyrkliga förhållandena i denna provins. Härmed
dröjde icke heller länge, innan Ingermanland skiljdes från
Wiborgs stift och gjordes till ett eget biskopsdöme. Men
innan vi gå att orda om den nya superintendentian i
Nar-wa, vilje vi här uppräkna de lutherska forsamlingar, som
till år 1640 hade bildat sig i Ingermanland. Dessa voro
i Narwa, en svensk, en tysk och en estnisk, i Nyskans en
svensk och en finsk, i Jama en finsk, i Iwangorod en finsk,
i Koporje en finsk och en tysk, i Waske Narwa en
estnisk finsk, i Nöteborg en finsk samt på landsbygden en i
hvarje af dessa orter: Duderhof, Globits, Ingris,
Järwi-saariy Kattila, Kelttos, Kosemkina, Korboselski, Kuiwas,
Liissilåy Loppis, Nowabura och Soikkina. Sålunda hade
minst 15 nya kyrkogäll under loppet af tjugu och några
år uppkommit.
Redan under biskop Melartopaei lifstid hade
regeringen år 1637 varit betänkt på att skilja Ingermanland från
Wiborgs biskopsdöme. Riksrådsprotokollet upplyser
nem-ligen, att den 15 juni 1637 talades, det en superintendent
i Narwen eller Iwangorod, en i Norrland, en i
Österbotten och Lappmarken, en i Tavastland och en general
prae-positus i Kexholm vore nödige. !) Efter Melartopaei död
sattes planen i verkställighet, då en superintendent med
samma rättigheter och embetsmyndighet, som tillkomma
bi-skoparne i Sverige, i Narwa tillsattes. Till den första
superintendent utnämndes domprosten i Reval Henrik
Sta-hell (skrifves vanligen Stahlius). I den vidlyftiga
instruktion regeringen för honom utfärdade den 16 juni 1642,
fö-reskrefs bland annat, att de som ordineras till prester,
borde känna finska och ryska språket så grundligt, att de
på begge språken kunde hålla predikningar. Domkapitlets
ledamöter, som kallades assessores, skulle utgöras af en
svensk, en tysk, en finsk och en rysk pastor, hvarutom i
vigtigare ärender närmaste prester kunde adjungeras. 2) *)
*) K. Tigerstedis Handlingar p. 446.
J) Se J. J’ Teng8tröm 1. c. p. 41. Härvid anmärkes blott, att su-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
