Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Chicago och dess utvecklingsmöjligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Koksverket består av 700 »Koppers», regenerativa ugnar
av 10 tons kapacitet, placerade i 10 batterier om 70 ugnar
var med möjlighet till en utvidgning till 16 batterier i två
parallella led. Den dagliga kolförbrukningen är omkring
11,000 ton. Därav produceras omkring 8,000 ton
masugnskoks förutom kolstybb, som användes till
ångpannebränsle, tjära och 31/2 millioner kubikmeter gas, varav
I1/2 million förbrukas för koksugnarnas uppvärmning,
medan 2 millioner användas som bränsle vid valsverkens
vällugnar samt jämte tjäran i ett av martinverken.
Koksningstiden varierar mellan 16 och 20 timmar. Biprodukter
i egentlig mening äro ammoniakvatten, ammoniumsulfat,
renad bensol, tutuol och naftalin.
Masugnarna äro till antalet 12 och utlagda i en rad
längs en malmupplagsplats och hamnen. Kajen, byggd
av betong, är över 1,000 meter lång och försedd med 7
elektriskt drivna lossningsmaskiner à 12 ton vardera, s. k.
Hulett Unloaders med en medelkapacitet av 400 ton per
timme. Bakom kajen löper en betongficka, vari
lossnings-maskinerna avstjälpa malmen.
Tackjärnet tappas från masugnarna direkt i skänkvagnar,
som omedelbart köra till martinverkens blandare.
Slaggen granulerad med vatten i stora betongbehållare och
användes till framställning av cement. Har slaggen
emellertid en sammansättning, som ej lämpar sig härför, tappas
den i stjälpbara skänkvagnar och brukas till fyllnad längs
sjöstranden, varigenom nytt land så småningom vinnes
för blivande utvidgning av anläggningarna. Redan nu
kunde jag iakttaga ett betydande på detta sätt tillskapat
markutrymme, som väntade på framtida användning.
Martinverken äro kolossala och hade en månatlig
tillverkning av 260,000 ton stålgöt, vilket ju på två
månader blir ungefär lika mycket som de svenska stålverken
tillsammans kunna åstadkomma under ett helt år.
Stålgöten tappas i kokiller, stående på järnvägsvagnar.
Ko-killerna avlyftas sedan medelst en elektrisk krän så fort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
