- Project Runeberg -  En amerikaresa 1920 /
158

(1920) [MARC] Author: Helmer Key - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Genom Vilda Västern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

till luftpelare av väldig kraft och då åstadkomma stor
förödelse vida omkring.

Landskapet ändrade så småningom karaktär, och vi
kommo in i en något rikare vegetation. Den första
»stoppen» följande morgon var staden Spokane, som ligger
1,882 fot över havet i ett vilt högfjällslandskap. Genom
staden brusar ett brant vattenfall och tåget gick över
det på en hög viadukt, liknande bron över Ångermanälven.
Staden, som är ett driftigt industrisamhälle, har omkring
100,000 invånare.

Sedan sandslätten så småningom försvunnit, gick
järnvägen genom en tämligen mager skogsregion, bevuxen
med mycket klen tallskog, knappast användbar till annat
än pitprops eller till trämassa. Längs banan hade
talrika skogseldar härjat, och anblicken var under några
timmar rätt nedslående; men ju mera banan närmade
sig kusten, desto rikare blev vegetationen, desto högre
och kraftigare timret, och här och där reste sig
ofantliga furuträd samt hemlock- och cederträd, okända i de
svenska skogarna. Vägen går genom söndersprängda
klippmassor och på ett ställe genom en ofantlig canyon, där
floden brusar mäktig på båda sidor om: banan. Tunnlarna
äro talrika liksom på järnvägen mellan Riksgränsen och
Narvik och nedstigningen liksom där mycket brant.

Tåget anlände till Seattle vid 9-tiden på kvällen, och
jag fick vid stationen det första intrycket av att jag nu
befann mig i kontakt med Orienten och Stilla oceanen.
Bäraren — den s. k. red cap, den vanliga, av
huvudbonaden motiverade benämningen på en amerikansk bärare
— var en beskäftig kines, som blixtsnabbt kilade bort
med mitt handbagage på sin lilla kärra. Jag återfann
honom efter något sökande vid utgången och åkte snart
i en präktig men dyrbar bil uppför stadens ståtliga
huvudgata, Second Avenue. Trots den sena timmen strålade
allt i elektrisk belysning, som nästan kunde tävla med
New Yorks Broadway. Butikerna vörå öppna och ett myll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amresa20/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free