Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tillbaka till Östern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
i skrevorna; det var dagen före midsommarafton, och jag
kan nämna, att innan tåget kom fram på morgonen till
Truckee, passerade det långa sträckor i fjällen, där
järnvägen på båda sidor var kringbyggd med kilometerlånga
solida snöskärmar av trä. Genom de smala sprickorna
mellan bräderna knnde man se att marken i skogarna ännu
var helt och hållet snöbetäckt. Ridvägen uppför
utsikts-berget gick genom en ganska snårig och tät skog, som mest
bestod av furu och hemlock.
Jag åt lunch på Tahoe Tavern och besökte därefter
en ganska intressant utställning av indiansk hemslöjd.
En företagsam amerikan hade nämligen här i närheten
inrättat en ateljé, där indiankvinnor sysselsattes med att
fläta korgar i gammal traditionell indianstil med
symboliska mönster. Bland sina skyddslingar hade mannen en
gumma, som var en verklig artist. Hennes korgar ansågos
ha lika högt värde som indiankorgar av äldre tiders mest
konstnärliga tillverkning. Hon sades emellertid vara den
sista av sitt slag. Jag såg korgar, vilka hon tillverkat och
som betalades med ända till 2,000 dollar per styck. Gumman
var, så vitt de statliga myndigheterna kunnat konstatera,
89 år gammal, men själv påstod hon sig vara 103 år. Hon
arbetade emellertid flitigt och var vid full vigör. Jag
inledde ett samtal med henne och hon redde sig bra på
engelska. Gumman var ful som stryk, men hon hade ett
par synnerligen talande och intelligenta ögon, och det
må tilläggas, att hon såg ofantligt mycket yngre ut än hon
uppgavs vara.
På eftermiddagen skedde återresan till Truckee, men
när lokaltåget kom fram, var »Överland Limited» —
expressen mellan San Francisco och Chicago — nära två
timmar försenat, och jag hann före avresan äta middag
på järnvägsrestaurangen. Stämningen var där till alt börja
ined litet, trist i skymningen, men plötsligt kommo ett
antal medlemmar av ett. resande teatersällskap indansande
i sälen. Ett par av de kvinnliga voro rätt söta. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
