Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
380
jat sin bana som tidningsreporters, så t. ex. Eugene Walter,
August Thomas, William De Mille m. fl., vilket gjort, att
de gärna lägga huvudvikten vid fakta, d. v. s. mera vid vad
som händer och sker än vid själva motiveringen. De tycka
om att hopa många händelser på varandra och äro bättre
tränade att ge en yttre bild av förloppet än att på djupet
pejla de motiv och orsaker, som ligga under och driva
händelserna framåt. Ett sådant skådespel ligger
äventyrsdramat nära och måste, såsom också den stora publikens
smak fordrar, röra sig med enkla linjer och ha ett lyckligt
slut eller, som det heter, »de riktiga» måste få varandra.
På farsens område ha amerikanerna under de senaste
åren skapat flera roliga saker, såsom t. ex. förra årets stora
New-York-succès »The Gold Diggers» av Avery Ilopwood,
skildrande en ung körflickas liv, men eljest är det
äventyrsdramat i en eller annan form som fortfarande intar
främsta platsen i produktionen. Härvid framträder
närmast namnet David Belasco.
Belasco är Amerikas Reinhardt, men skiljer sig från
denne bland annat därigenom, att han icke tillämpar några
stiliserade mise-en-scèneprinciper. Hans konst utgör en
fortsättning av 80- och 90-talens realistiska scenkonst och
består i en minutiös efterbildning av verkligheten, med
rummen ofta plastiskt framställda. Han använder endast
riktiga möbler, kostymer och tyger av hög kvalitet och
skall det finnas antikviteter på scenen, så består han sig
också med riktiga antikviteter. Det är realistisk konst,
driven till sin yttersta spets, och måste som sådan väcka
beundran. Den går aldrig till överdrift, är icke påträngande
utan tvärt om diskret. Låter Belasco, när ett fönster
öppnas, gardinen fladdra för vinden, är det just lagom för att.
inte störa utan endast öka illusionen. Han skulle säkert
aldrig förfalla till sådana misstag, som de tyska
regissörerna stundom gjort. Jag erinrar mig t. ex. en
föreställning på Deutsches Theater av Hoffmanthals »Kung
Oidipus», där det i första akten placerats en riktig barrskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
