- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
77

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höst - 25. Skära havre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anders Svensson kom själv och hämtade hästarna,
ledde dem till skördemaskinen och spände dem för.

»Nu spörs det», sade fader Anders till sin son Gustav,
»om Brunte ska kunna gå för den här maskinen utan att
bli rädd.»

Ty han visste nog, att en häst må vara aldrig så snäll,
så blir han ändå rädd och liksom halvt utom sig, när det
är fråga om något underligt och nytt, helst när det är något,
som ger besynnerliga ljud ifrån sig.

Det lät verkligen obehagligt, tyckte Brunte, så snart
de satte sig i gång. Då var likväl maskinen inte ännu
i verksamhet. Men när de hunnit ut på havrefältet, fälldes
med ens alla de små liarna på maskinen ut. Och de
började surra och gnissla och meja ned havrestråna. Då
ryckte Brunte ovillkorligen till.

Blända vände litet på huvudet.

»Var bara lugn, det är inte farligt», sade hon.

Och det var nog därför, att Brunte visste, att Blända
var så snäll och förståndig och pålitlig, som hans rädsla
snart gick över. När Blända gick där så lugn och orädd,
då var det nog ingen fara, tyckte Brunte.

Och det förstod Anders Svensson.

»Se, han blir strax lugn, bara för att han ser Blända
så lugn. Ja, det är ena präktiga och förståndiga hästar de
här, båda två.»

Brunte och Blända draga hem sin egen mat.

Det hade varit ett välsignat vackert skördeväder hela
tiden: klarblå himmel med strålande sol och lite blåst. Så
att havren hade torkat, så fort man någonsin kunde tänka
sig. Och nu låg det så vackert, det stora gärdet med sina
rader av gula skylar, som kastade blåaktiga skuggor över
stubb-åkern.

Och nu skulle havren köras in. Brunte och Blända
gingo med en stor, skramlande skrinda efter sig. Vad det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free