Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höst - 36. Titteli och Tutteli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gräshoppan glodde på henne med sina runda ögon.
»Tror ni jag har tid med det?» sade hon snäsigt. »Ser
ni inte, att jag håller på att spela?»
Titteli gick bedrövad ifrån henne. Ett stycke därifrån
råkade hon på en myra.
»Ursäkta, goda fru Myra», sade Titteli, »skulle ni
kanske kunna säga mig, vart jag ska gå för att komma
till den stora eken på kullen?»
»Hur har ni kommit vilse?» frågade myran och såg
skarpt på den lilla älvan.
Titteli berättade sin historia.
»Där ser ni», sade myran strängt, »det är alltihop
ert eget fel. Då får ni också reda er själv. Jag har verkligen
annat att göra än att visa en liten slarvig älva vägen
hem.»
Och så störtade hon bort och högg tag i en stor sticka
och knogade i väg med den.
Titteli hos snigeln.
Titteli var nu helt modfälld. Men en stund därefter,
då hon för att undvika landsvägs-dammet gick in i gräset
på sidan om vägen, mötte hon en snigel, som såg helt
beskedlig ut. Och så tog hon mod till sig och försökte ännu
en gång.
»Ursäkta, herr Snigel», sade hon, »kan ni möjligen
säga mig, åt vad håll den stora eken finns, den som har
en lövlös gren?»
Snigeln såg sömnigt på henne.
»Min väg går just åt det hållet», sade han, »så m kan
ju följa med mig.»
Titteli tackade glad och började gå bredvid snigeln.
Men det var litet tålamods-prövande, ty, han kröp alldeles
gruvligt långsamt. Efter en stund stannade han.
»Man måste vila sig ibland», anmärkte han.
Och så somnade han. Titteli satt och väntade tyst
och tåligt. Efter en halvtimme öppnade snigeln ögonen.
7. — I önnemo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
