Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vinter - 69. Snöbollskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man var nu i slutet av februari, så att dagarna
började bli ganska långa. Och för resten var det månljust om
kvällarna, så att man hade god tid på sig.
Johan i Norrgården, som var äldst i flocken, ledde
arbetet. Han visade de yngre, hur de skulle göra. Man
kramade ihop litet snö i händerna och lät sedan bollen
rulla i snön, så att den blev allt större och större. När
den blivit riktigt stor, bar man den till den plats, där
fästningen skulle stå. Där lades den ena bollen på den
andra, och så packade man ihop dem. På det sättet fick
man fasta, präktiga murar.
Innan man skildes åt den kvällen, hade man hunnit
ett gott stycke på fästningen. Följande dag arbetade man
åter på den med stor iver både under frukostrasten och
på eftermiddagen. Och den kvällen blev också fästningen
färdig. Den såg helt ståtlig ut med sina vallar och torn,
som lyste vita i månskenet.
»i morgon tycker jag vi ska inviga den med ett stort
krig», sade Johan. Och det voro alla pojkarna med om.
Det stora kriget.
Följande eftermiddag delade man sig i två partier.
Det ena partiet var bypojkarna. Det andra var pojkarna
från Önnemohult. De förra skulle försvara fästningen, och
de valde till sin anförare Johan i Norrgården. De senare
skulle angripa fästningen, och deras anförare blev Frans
Lindström, en son till lanthandlaren i Önnemohult.
Vartdera partiet började med att skaffa sig en stor hög
väl kramade bollar. Och så började önnemohultarna
anfalla. De rusade mot fästningen den ena gången efter
den andra. Men de blevo alltid slagna tillbaka. Johan i
Norrgården var en klok ledare, det märktes nu. Och Sven
i Sörgården hjälpte honom tappert och troget.
Men så hittade Frans på en list. Medan de flesta
önnemohultarna rusade mot fästningen, kröpo tre av dem
ned i ett dike och kravlade sig så hän till en backe ovan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
