Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår - 77. I blomningstiden - 78. Herrskapet Sparv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det blir vår, och allt börjar blomma på nytt. Nej tänk,
att det är så vackert, säger man för var gång. Att det var
så ljuvligt och skönt, det hade vi nästan glömt.»
78. Herrskapet Sparv.
Fru Sparv hoppade omkring på gården. Hon såg
en gumma sitta på förstukvisten, och det hade hon lärt
av mor sin i världen, att när man ser en människa, kan
man alltid hoppas på, att det faller några ätbara smulor
omkring henne.
Herr Sparv kom flygande.
»Kvivitt, skynda dig, och kom!» kvittrade han.
»Vad är det?» frågade frun, i det hon flög emot honom.
»Någonting gott», sade herr Sparv. »Kom med, så får
du se!»
Och så flögo de båda i väg.
Ute på gärdet gick Anders Svensson och plöjde. Brunte
drog plogen, och Anders tryckte med sin vänstra hand
ned plogbillen, medan han i den högra höll tömmarna.
Efter plogbillen blev det en djup, svart fåra, och i den
fåran kravlade det maskar och kryp.
»Ser du, så mycket mat!» kvittrade herr Sparv
jublande.
Och fru Sparv sade:
»Det är ett mycket bra påhitt av människorna att röra
om i jorden, så att vi lättare kommer åt maskarna.»
Och så hoppade de i plogfåran och plockade mask av
alla krafter.
»Kvivitt, det är verkligen sant, det som mor min
brukade säga», pep fru Sparv: »man har ändå rätt mycket
nytta av människorna, och därför får man ju förlåta dem
ett och annat.»
Hela dagen plockade de mask, åto själva och buro
hem till ungarna i boet. När det blev kväll, var gärdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
