Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hunden och kött-stycket. Gammal fabel - Mor skurar koppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag bär det hem till mig», tänkte hunden,
»så får jag äta upp det i fred.»
Men på vägen hem måste han springa över
en spång, som gick över en bäck. Då han
nu från spången såg ned i bäcken, fick han se
ett stycke kött därnere. Det var hans eget
köttstycke, som speglades i vattnet. Men det
begrep inte hunden.
»Det där stycket där nere måste jag också
ha», tänkte han.
Och så sträckte han ned huvudet och
öppnade munnen för att nappa till sig det. Men
därvid tappade han det stycke, som han höll i
munnen. Det rycktes strax bort av strömmen.
Där stod hunden snopen och hade nu intet
kött alls.
En klok gammal uggla, som satt uppe i ett
träd, hade sett alltihop.
»Jo jo», sade hon, »den, som gapar efter
mycket, mister ofta hela stycket.»
Mor skurar koppar.
Det roligaste på lördagen var, när mor
skurade kopparn, tyckte Greta. Mor tog en klut
och doppade den i ett pulver, som hon hade
i en ask. Och så gned hon kastrullerna och
kaffepannan och formarna, som hängde å spikar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
