Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråkor i träd-gården - Sol-ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu kom fader Anders gående med en käpp
i handen. Han behövde alls inte säga schas.
Kråkorna lyfte, så fort de fingo se honom.
»Kra kra, där kommer en gubbe med en
pinne i handen», kraxade den första kråkan.
»Kra kra, det kan vara en sådan där farlig
pinne, som det flyger kulor ur», kraxade den
andra.
»Kra kra, nu är det bäst att ge sig till skogs»,
kraxade den tredje kråkan.
Och så flögo de in i den stora, mörka skogen
och gömde sig där.
Sol-ögon.
Lärkan flög rakt uppåt mot den blåa himmeln
och sjöng sin drillande sång. Solen sken, hela
världen lyste, hon kunde inte annat än vara glad.
Men nu steg ett stort moln upp på himlen och
gömde solen. Allting blev grått, ingenting var
nu så roligt, som det var nyss. Lärkan hade
ej längre lust att sjunga.
Och hon flög ned till jorden igen.
»Å, sjung mera!» bad älvan Ögontröst och
tittade ut ur sitt blåa blomsterhus. »Vi blir
alla glada av att höra dig.»
»Jag har ingen lust att sjunga nu», sade
lärkan. »Här blev ju så grått.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
