Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sol-ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men vad var detta?
Där stod en flock guldgula blomster i gräset
och lyste av alla krafter.
»Det är ju nästan som solsken», utbrast lärkan.
»Ja», sade älvan Solöga, som satt uppe på
en gyllne ranunkel, »det är just vår mening
att påminna om solskenet. Har du inte hört
vår saga?»
Nej, den hade inte lärkan hört.
Och så berättade Solöga:
En gång trädde en av de höga änglarna med
sorgsen blick inför Gud.
»Jag kommer ifrån jorden», sade han. »Ack,
Herre, det gör mig så ont om människorna. De
ha så många sorger och bekymmer av alla slag.»
»Men de veta ju, att jag älskar dem», sade
Gud.
»Ja, Herre», sade ängeln, »men de kunna
ju ej se dig. Och därför tyckes det dem, att
du är så fjärran ifrån dem.»
»De ha ju solen», sade Gud. »Solen som
ger glädje och värme och ljus, och som skall
påminna dem om mig.»
»Ja, Herre», sade ängeln, »men ofta är dock
solen skymd av moln.»
»De ha ju alla de fagra blomstren, som jag
skapat till deras glädje», sade Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
