- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
13

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 6. Lergubben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ingrid hittade en morgon en lyktbotten, där
ljushållaren satt kvar. Det var ett minne från drottningens
födelsedag. Man hade firat den med att hänga upp en
rad kulörta lyktor. Och en av dem hade brunnit upp.

»Se, Gunnar», ropade Ingrid till sin bror, »där är
bottnen till den lyktan, som brann upp. Den kan man göra
ett lusthus av.»

Hon letade reda på en träpinne och stack ned den i
jorden. Så trädde hon ljushållaren på pinnen. Och nu
stod där en pelare, som bar upp ett runt tak. Det var ett
riktigt nätt litet lusthus.

»Det blir utmärkt för lergubben att bo i», sade Ingrid.
Hon hade nyss knådat ihop en gubbe av blålera, som hon
hämtat upp ur diket. Gubbens armar och ben bestodo
av trästickor, men de voro klädda med blålera.

»Han måste väl ha nånting att sitta på», sade Gunnar.

Ja, det tyckte Ingrid med. Och så knådade barnen
ihop en lersoffa med en rad pinnar i ryggen. Så sattes
gubben i soffan. Styv och stel satt han där med utsträckta
ben.

»Sitt nu där i ditt eget hus!» sade Ingrid. »Det är
ett riktigt fint hus, gjort av en lykta, som brann upp på
drottningens födelsedag. I morgon får du kanske ett
lerbord också.»

Så gingo barnen bort. Lergubben satt där helt allena
och kände sig högtidlig.

En tordyvel kom krypande och fick syn på lergubben.

»Sicken en», sade han.

Lergubben svarade inte. Han tyckte, att det var
klumpigt sagt.

»Lustig tillställning ni sitter under», återtog tordyveln.

»Det är mitt hus», svarade lergubben och såg
förnäm ut.

»Det är inte något hus, det är en lyktbotten», sade
tordyveln.

Och så surrade han i väg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free