Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 9. Fru Sax - 10. Nysta garn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Alltid är den borta.» Alldeles som om det vore mitt fel!
Jag springer väl inte bort heller. Så kom lillan krypande
under bordet och ryckte i bordduken, som hon brukar.
Hon fick tag i mig. »Taddeladdela», sade hon och såg
helt förnöjd ut. Och så satte hon sig på golvet och lekte
med mig.
Då kom frun farande. »Nej, se lillan, som har saxen»,
ropade hon. »Aj aj, lillan, akta sig, den är farlig.» Se,
de vet, att jag kan bita ifrån mig», säger fru Sax och
blänker till, det är hennes sätt att skratta. »Sedan har
jag fått bita i både papper och tyg, och nu är jag trött
och vill lägga mig och vila en stund inne i väskan», säger
fru Sax.»
»Ja», sade Elna, »där får hon ligga nu. God natt,
fru Sass! Men nu, faster, nu ska vi två gå ut i salen
och bygga på golvet med träbitar.»
Och nu var det ingen pardon längre.
10. Nysta garn.
Pyttebarn, hjärtebarn,
om nu hit och håll mitt garn!
Lyft på dina händer!
Vänd dem, en i sänder!
Se, där kom en fnurra på,
trasslig härva redas må.
Stilla nu, små fingrar,
där sig garnet slingrar.
Inte är du än väl trött?
Garnet är så grant och rött,
skall en tröja bliva,
som skall värme giva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
