- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
27

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 12. Farmor stickar strumpor - 13. Knallen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stora staden Paris, och där uppsökte han sina
trosförvanter, protestanterna. På den tiden fanns det stora
skaror protestanter i Frankrike, och många av dem var
idoga och skickliga hantverkare. De förstod strax, att
William Lees uppfinning var en förträfflig sak, och snart
nog var en hel mängd strumpvävstolar i gång i
Frankrike.

Någon tid därefter började emellertid Frankrikes
katolska konung att förfölja protestanterna. Då flydde dessa
hoptals ur landet. Många flyttade över till England, och
bland dessa var ett stort antal strumpvävare. När nu
William Lees landsmän såg strumpvävstolen användas
av dessa främlingar, började de inse, att det var en god
uppfinning. Och så begynte även de använda den.
Småningom kom den även till andra länder. Här i Sverige
fick man de första maskinerna år 1875.»

»Men hur gick det med William och Margaret?» undrade
Karin.

»Jo, de blev gifta», sade farmor, »och levde länge och
lyckligt. Och när Margaret småningom fick en hel skara
barn, som skulle ha strumpor, då tänker jag hon om och
om igen välsignade sin Williams uppfinning.»

»Men jag är i alla fall glad, att inte farmor har en
maskin», sade Greta. »Jag tycker det är roligare, att farmor
stickar själv åt oss.»


13. Knallen.

1.

Det knackade på dörren.

»Vem är det månntro, som är ute så sent i det här
vädret», undrade mor Anna.

Pelle reste sig, gick till dörren och öppnade. En liten
karl med en packe på ryggen steg in.

»God afton härinne», hälsade han. »Går det an för
den som är våt och frusen att få sitta här en stund?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free