Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 13. Knallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo jo män, så hette de», sade knallen. »Och de där
mäktiga släktingarna kom överens om att döda
Ingemar. Så hände det, att Magnus’ drottning, som hette
Hedvig, skulle resa till Skara för att möta sin far, som
var greve av Holstein och ville komma och hälsa på sin
dotter. Kung Magnus hade inte tid att följa sin
drottning, utan skickade Ingemar med henne. När nu
drottningen mött sin far, ställde hon till ett stort kalas på
Skaraborg — det var ett slott, som låg strax utanför
Skara. Och när nu alla satt där och åt och hade det
riktigt muntert och trevligt, då kom folkungarna inrusande
och slog ihjäl Ingemar och tog greven av Holstein till
fånga. Men drottningen kom undan. Så snart hon såg
folkungarna komma in med svärd i händerna, sprang
hon ut ur salen och skyndade bort till ett kloster, som
fanns i Skara.»
»Men tog inte länsman fast de där folkungarna?»
frågade Greta.
»Det fanns nog ingen länsman då för tiden», menade
knallen. »Det var inte så mycken ordning med allting då
som nu. Och kungen hade inte så mycket folk, att han
kunde straffa sin mäktiga släkt eller befria sin svärfar.
Då försökte han med list. Han låtsade, som om han inte
vore alls ond på folkungarna. Han sade, att de nog
egentligen hade rätt i det, att en dansk inte borde ha den
plats, som Ingemar haft. Och så bad han dem släppa
hans svärfar. Och folkungarna blev helt belåtna över, att
kungen tog saken så lugnt, och så släppte de greven.
Strax därpå bjöd kungen dem till sig på fest på en borg,
som hette Jarlakvist och som också låg nära Skara. Men
när alla folkungarna där satt till bords och åt och drack,
då kom en stor hop av kungens män inrusande och band
dem. Och sen fördes de fångna till Stockholm, och där
lät kungen hugga huvudet av dem allihop — utom en.»
»Det var illa gjort att narra dem på det där viset»,
sade Karin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
