- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
38

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 14. Facitboken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter mig, blir ledsen, det tycker jag är nästan värre,
ser farmor.»

Solen hade börjat sänka sig i väster. Dess strålar
föllo rätt in i farmors kammare och på farmors gamla
gråa huvud. Farmors fingrar rörde sig flitigt med
strumpstickorna. Vad det alltid var stilla och gott hos farmor!
Det kunde man riktigt känna, tyckte Karin, att här bodde
en, som inte bedrövade änglarna, utan en, som det gladde
dem att se ned till.

»Farmor», sade Karin, »tror farmor, att ängeln inte
blir glad igen, förrän jag talat om alltihop för fröken
Lind?»

»Jag tror inte du själv blir glad igen, lilla Karin»,
sade farmor, »förrän du gjort, vad du kan, för att gottgöra
ditt fel.»

»Jag går nu strax till fröken Lind», sade Karin.

4.

Karin knackade på hos fröken Lind och steg in.

»Vad vill du, lilla Karin?» frågade lärarinnan
förundrad.

Karin stod och stammade en stund. Det var så
förfärligt svårt att säga det. Hon liksom alla barnen tyckte
mycket om sin lärarinna, och att tänka sig, att fröken
Lind nu skulle få veta, hur illa hon burit sig åt! Men
det måste ju fram. Och till sist kom bekännelsen under
många snyftningar.

När hon slutat, strök fröken Lind henne milt över
den upphettade kinden.

»Jag är glad åt, att du så snart kom och talade om
det, Karin», sade hon. »Och då du nu erfarit; huru
osanning och svek kommer oss att känna oss olyckliga och
sönderslitna, så tror jag, att du hädanefter bättre kommer
att motstå frestelser därtill. Tror du inte det, Karin?»

Karin snyftade fram ett ja.

När hon en stund senare gick hemåt, hade det redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free