Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid juletid - 17. I julnatten - 18. Julängeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De prisa sin Gud, de bida Hans dag,
som härlig en gång skall randas,
då frälsning kommer från suckan och tvång,
för allt som lever och andas.
Förlossningens dag de bida alltjämt.
Förlossning vi alla bida.
Krist give den komme snart, den dag
som väntas av alla, som lida!
Där svävar en ängel i julekväll
över snöhöljd jord, under stjärnströdd päll.
Han svävar fram över hav och land.
Där skimrar ett sken, var han lyfter sin hand.
Där susar som sång, var han fram sig rör,
där tändes fröjd, var hans stämma man hör.
Han blickar in i de torftiga tjäll,
då dansa barnen vid sprakande häll.
Han blickar in i rikemans hus,
då le de små åt de tindrande ljus.
Till den arme viskar han tröst i hans ve,
till den rike: »Minns, det är sällhet att ge!»
Han svävar hän över ödslig mo.
Där tjuter ulv, och där ylar lo.
Men vilddjuren lägga sig stilla ned,
då ängeln viskar sitt: »Julefred!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
