Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid juletid - 18. Julängeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och uven, som ropar sitt dystra: »Uhu»,
ser ängeln och muttrar blid: »Är det du?»
Den fattiga fink, som av hunger skrek,
av ängeln förs till en havrenek.
Och ängeln kommer till frostiga fjäll,
där älvor sova i vintertjäll.
Små älvor, som bodde i sommarens tid
i fagra blomster å äng och å lid,
de flyktat hitin, när kölden blev sträng,
de sova i berget i syskonsäng.
Och ängeln ropar: »Vaknen, I små,
att fröjdas åt julen, I också!
Vaknen, små älvor, uti ert tjäll!
Nu är julefröjd, nu är julekväll!»
Och älvorna vakna upp ur sin blund
och fröjdas och le i den signade stund.
De dansa, de leka i julenatt
med svingande fjät, med klingande skratt.
Men när det ringer till ottesång,
då kommer ängelen än en gång
och ropar: »Somnen, I små, som förut,
tills vårsol lyser och lockar er ut!»
Och ängelen svävar mot stjärnornas höjd,
där möta små änglar, som sjunga av fröjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
