Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid juletid - 21. Far berättar om tomtarna. Delvis efter tyskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de fållade, fällde,
som om livet det gällde,
de sömmarna kastade,
må tro att det hastade!
De tråcklade, gnodde,
och snodder snodde,
de nålarna vässade,
med strykjärn de pressade.
När skräddarn vaknade, låg kapprocken färdig,
helt präktig och borgmästarn värdig.
Men skräddarns hustru, mor Ann-Margret,
hon var av en nyfiken art och natur.
Hon sade: »Nog ska jag ta reda på det:
när sådant händer och hur.
Jag måste se de tomtar en gång,
som hulpit min gubbe natten lång.»
Så strödde hon fullt med små ärter ut
på golv, i trappor, vid varje knut.
Tomtarna kommo, de flitiga små,
helt tyst på tå;
de halkade kull
och föllo i mull,
de snavade, gledo,
varhelst de än skredo,
två tomtar små
föllo ned i en så —
en ann föll hårt
och slog sig svårt.
Då höjdes ett rop
från dem allihop:
»Ni stygga mänskor, vi komma ej mer
att hjälpa er!»
Ärterna rasslade,
tomtarna tasslade.
Skräddarmor hörde ju grant, hur det prasslade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>