- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
57

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2.

Ännu två dryga mil hade Sörgårdsfolket att gå, innan
de hunno till sockenallmänningen: en präktig furuskog,
som växte å en sandås.

»Vi får allt börja med att täta timmerkojan», sade far.

Just vid rågången mellan den del av skogen, som
tillhörde Sörgården, och den del, som tillhörde Mellangården,
låg timmerkojan, som användes av alla gårdarna i Önnemo
by. Dess väggar voro uppförda av obarkade stockar, som
lågo på varandra, och taket, som var spetsigt liksom på en
lappkåta, bestod av störar, i toppen hopbundna med vidjor.
Över störarna låg granris. Nu högg man friskt granris och
flätade in det mellan störarna.

Så var det att se ut de träd, som skulle huggas.

»Den vore väl bra att ta», menade Gustav och pekade
på en jättehög fura.

»Det kan så tyckas», sade far. »Men om den nu bleve
fälld, så skulle den i fallet skada de trän, som står
nedanför. Vi får allt först ta dem; sen kan vi tänka på den
stora.»

Gustav började förstå, att det kräves inte så litet av
vana och klokhet för att reda sig med skogshygge.

Sedan far bestämt, vilket träd man först skulle ta
ihop med, såg han också noga efter, åt vad håll det borde
fällas.

»Se, om det faller åt d e t hållet», sade far, »då krossar
det den där björken; och om det faller åt det hållet, då
kan det hända, att det självt blir splittrat mot det stora
stenblocket. Nej, ditåt — rakt åt söder — måste det falla,
i öppningen emellan den granen och den björken. Så
faller den bara på några småbuskar.»

Far högg med yxan upp en skåra å furans norrsida.
Så högg han en annan skåra å sydsidan. Men den högg
han lite längre ned. Gustav förstod, att det var för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amrofolk/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free