- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
70

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av kammarherrarna och bad honom att rida med dem
till slottsherrn.

»Säg honom, att jag inte begär någon betalning», sade
Muzzi. »Men i stället kan han just låta sy sig en rock hos
min gamla granne, skräddaren! Kanske det kan muntra
upp honom litet.»

Så for Muzzi med sin brud och sitt följe tillbaka till
det kungliga slottet, och där levde han länge och lyckligt,
och när den gamla kungen dog, fick han ärva riket och
heta Muzzi I.

25. Jätten Mumburra.

1.

Det var en gång en jätte, som hette Mumburra. Han
var stor och tjock och ful och dum, så som jättar bruka
vara. Men han var inte egentligen elak.

Alltid när jätten Mumburra gick ut, bar han på armen
en stor korg, alldeles som en gumma, som går ut för att
plocka svamp. Det var i alla fall inte svampar, som
Mumburra plockade. Men när han fick se ett litet barn,
brukade han böja sig ner och plocka upp det och stoppa
ner det i korgen. För jätten Mumburra tyckte så orimligt
mycket om barn. Inte för att äta upp dem — nej, visst
inte, det gjorde Mumburra aldrig. Han ville bara ta hem
dem till sig och titta på dem och leka med dem, därför
att han tyckte, att de voro lustiga och rara.

»Nej, sicken en med en röd luva!» sade jätten en dag,
då han gick ute på vägen i solskenet. »Den måste jag ha.»

Och så böjde han sig ner och tog upp från vägen en
liten flicka, som gick och bar en stor knippa smörblommor
i handen. Flickan till att gråta och skrika.

»Jag vill hem till min mamma!» pep hon.

»Var inte ledsen du, lilla tös!» sade jätten, »du ska
få det så bra, du ska få så mycket smultron och så mycket
annat gott, så det kan du aldrig tro.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amrofolk/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free