- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
73

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Se, det var så, att Mumburra hade sett slott med
bildstoder i nischer, och han begrep inte bättre, än att det
var levande människor, som stodo där.

»Ja, gör du bara groparna», sade Mumburra till
dvärgen, »så ska jag nog skaffa människorna. Men jag ska
inte ta stora människor, jag ska ta små barn, dem tycker
jag mycket bättre om. Jag har ju redan några där inne i
grottan, och jag ska nog skaffa flera.»

»Men jag tror inte, att de små barnen skulle stå ut
med att hela dagarna stå i ett hål i väggen», sade Trullirutt.
»Jag tror de snart skulle falla omkull och dö.»

»Säger du det?» sade jätten och såg fundersam ut.
»Det vore ju förargligt. Nog skulle man ju lätt kunna
skaffa nya i stället, men jag vill i alla fall inte, att de
ska dö. Hitta på något sätt, Trullirutt! Jag måste i alla
fall ha små människor utanpå mitt slott, såsom andra
förnäma herrar har.»

Jo, dvärgen hittade verkligen på ett sätt. Han byggde
ett slott, där det uppe under taket gick en lång gång,
och i den gången fanns en rad små runda gluggar. När
nu jätten väntades hem, måste alla barnen springa var
till sin glugg och sticka ut huvudet. Och då jätten kom
lunkande uppför backen, grinade han förnöjt, när han
fick se hela raden med små huvud, och sade:

»Det finns då ingen, som har ett så fint slott som jag
med så många små fina människor utanpå!»

När han nu kom med Ivar och Gunnel, ropade han
högt nere i backen med dånande stämma:

»Nu, Trullirutt, nu har jag tjoget fullt. Här ä’ de två,
som fattades.»

Ty det var jämnt tjugu gluggar i Mumburras slott.

Men när jätten var inomhus, eller när han var borta
på vandring, behövde inte de små barnen stå där i
gluggarna, utån då fingo de springa och leka i gången
eller i en stor sal där innanför, där de också sovo om
natten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amrofolk/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free