- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
75

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 26. Jätten Mumburra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som andra har», sade Ivar. »Min pappa är bildhuggare, och
han gör jämt bilder, och för inte länge sedan gjorde han
flera, som står utanpå kungens slott. Och när själva kungen
kan ha bilder av sten, så kan väl jätten Mumburra också
ha det.»

»Ack, om vi vore hemma!» mumlade lilla Dora. Hon
hade gråten i halsen.

Då började Gunnel sjunga en liten visa:

»Hemma, där doftar det klöver,
hemma, där blommar syren,
hemma, där tvättar vår kisse
sin tass uti solens sken.

Hemma, ack, vore vi hemma!
Hemma är fagert och gott,
hemma, där är det långt bättre
än i det grannaste slott.»


Hon hade en så förunderligt klar stämma, den lilla
Gunnel, och hon sjöng så vackert. Alla de små barnen
började gråta och snyfta av hemlängtan.

3.

Men nu var det så, att dvärgen Trullirutt hade
hela tiden suttit i ett rum bredvid salen och hört vart
ord, som barnen sagt. Och när Ivar talat om att döda
honom, hade han rynkat ögonbrynen och sett riktigt elak
ut. Men när Gunnel sade, att han var snäll, och alla barnen
kommo överens om att de ville ändå inte göra honom
något ont, mildrades hans ansikte. Och när han hörde
Gunnel sjunga sin lilla visa och hörde barnen snyfta och
gråta och började förstå, hur sorgligt det var för dem
att vara i fångenskap, då sade Trullirutt till sig själv:

»Om jag skulle ta och hjälpa dem!»

Nå, efter en stund kom jätten hem och tutade i sitt
stora horn, som han alltid gjorde, när han kom nere i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free