Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 26. Jätten Mumburra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommo fram. »Om jag knackade, skulle det lätt kunna
hända, att huset ramlade omkull.»
Ja, Ivar knackade. Och hans pappa, bildhuggaren,
kom ut och gav till ett rop av glädje, när han fick se sin
lilla gosse.
Men Mumburra stoppade hastigt pojken tillbaka i
korgen.
»Det var jag, som ville tala med dig», sade han. »Vill
du göra mig en människa av marmorsten att pryda mitt
slott med? Det skall vara ett barn.»
»Vad ger du mig för det?» frågade bildhuggaren.
»Vad begär du?» frågade Mumburra.
»Jag begär att få igen mitt eget barn», sade
bildhuggaren.
Mumburra såg missnöjd ut.
»Jag skulle hellre velat, att du begärt en skäppa guld»,
sade han. »Men du ska väl få honom. Om en månad
kommer jag tillbaka, och om du då har en vacker stenbild
färdig, så ska du få din gosse. Och sen kanske jag
beställer flera.»
En månad därefter var Mumburra tillbaka.
»Var har du bilden?» frågade han.
Bildhuggaren visade en vacker vit marmorbild. Den
var alldeles lik lilla Ivar.
Mumburra blev mycket belåten. Han plockade upp
Ivar ur korgen och sade:
»Här har du honom. Nu tar jag bilden i stället.»
Men när Ivar omfamnades av sin far och mor, började
han gråta.
»Vad nu då?» sade de. »Är du inte glad att vara hemma
igen?»
»Jo, det är jag nog», snyftade Ivar. »Men jag tänker
på stackars lilla Gunnel, som är kvar hos jätten och inte
får komma hem.»
»Nå nå», sade jätten, »lipa inte! Gunnel får bli på
köpet för den här bilden, eftersom jag är så nöjd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
