- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
83

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ned över den stackars krymplingen och stryker med
handen över hans ögon. Där går en liten skälvning genom
barnets kropp. Och hans ande har lämnat sitt jordiska
fängelse.

Med ett barn på vardera armen svävar ängeln Ardael
uppåt mot det vackra slottet. Han möter i rymden ängeln
Ezael, vilken likaledes har varit och hämtat tvenne barn.
De båda änglarna träda in i slottet, in i de höga salarna,
som nu vila i halvdunkel, endast svagt upplysta av
stjärnornas sken. På några mjuka molnkuddar lägga änglarna
varsamt ned sina skyddslingar, och där slumra de in
så gott.

4.

När morgonen gryr och himmelen börjar glimma i
rosende sken, då sitta de båda änglarna utanför den sal,
där barnen sova. De sitta invid var sin snövita pelare,
och Ardael blåser på sin flöjt ljuva, klara toner, medan
Ezael spelar därtill på en silversträngad harpa.

Barnen vakna och sätta sig upp bland kuddarna. Den
lilla Jakob mumlar, ännu blott till hälften vaken:

»O, ett sådant vackert positiv!»

De stiga upp och begynna springa omkring i de vida,
ljusa salarna, fulla av glädje över allt vad de se. Jakob
är så förtjust åt att fritt kunna röra sig, att han bara
springer och springer och gör höga hopp av glädje.

Om en stund ropa Ardael och Ezael barnen till sig.
Och dessa komma och sätta sig vid änglarnas fötter och
lyssna med stora, undrande ögon, till vad Ardael och
Ezael förtälja för dem i visa, milda ord.

När så aftonen kommer, föra änglarna dem upp på
spetsen av det molnberg, i vars inre de bo.

Och där uppe stå de små och se undrande och nyfiket
ned på jorden och hålla sig hårt fast i änglarnas händer
och kläder för att icke falla ned. Liten Kersti ser, huru
halmtaket på hennes moders hydda glimmar likt guld,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amrofolk/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free