- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
84

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och huru sjön där bredvid blänker som silver. Och lilla
Jakob ser den stora staden, där han bott. Grå och dyster
hade den tyckts. Men nu syntes den omfluten av rosiga
dagrar och blånande skuggor, lik någon feernas sälla,
solbeglänsta stad.

»Se», sade ängeln Ezael, »såsom nu jorden är att skåda,
fager i de ljusa strålarnas glans, sålunda är det, som
Herren Gud ser den, skådande den i ljuset av vad som
varda skall. Och i det ljuset ses den ock av dem, som i
sina hjärtan fått en strimma av Guds sol.»

»Ty en gång», sade ängeln Ardael, »en gång skall
mörkret förgå, och synd och sorg skola fly såsom skuggor,
och Herrens härlighet skall uppfylla jorden.»

27. Olle och hans vänner.

1.

Uppe i Myrtorpet bodde en gång en gosse, som hette
Olle. Myrtorps-Olle kallades han för det mesta.

Olle visste ingenting roligare än att vara ute i skog
och mark och se på de små blommorna, som växte och
doftade, och på ekorrarna, som hoppade omkring i trädens
grenar, och på hararna, som skuttade bland snåren, och
på råttor och sorkar, som kilade ut ur sina hål, och på alla
små näpna fåglar, som flögo omkring och kvittrade så
glatt. Och aldrig gjorde han något ont åt något djur. Inte
heller rev han av de vackra små blomstren för att låta
dem ligga och vissna. Han förstod nog, att de helst ville
sitta kvar på sina stjälkar och nicka åt varann och dricka
dagg och sol.

En dag gick Olle och ledde en häst till vattning.
Hästen var just nära att trampa ned en stor, vacker
prästkrage; då drog Olle honom åt sidan och sade.

»Akta dig, Pålle, trampa inte på den fina blomman!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amrofolk/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free