- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
95

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 28. Räven och Storken. Efter en gammal fabel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



28. Räven och Storken.

Räven hade länge varit granne med storken, så han
tyckte han fick lov att bjuda honom på middag. Men
Mickel är snål, och därför tänkte han: »Jag ska allt
ställa så till, att jag själv får det mesta av maten.»

Så bjöd han på soppa med klimpar i, och soppan
var upphälld på ett stort fat, som var mycket grunt.
När nu storken kom, sade mäster Räv artigt: »Var så
god och tag för er!»

Men storken med sin långa näbb kunde alls inte få
något med av soppan. Det var bara en och annan klimp
han lyckades få tag i.

Räven åter lapade i sig den sköna soppan av alla
krafter. Det mesta av klimparna glufsade han ju också
i sig.

När storken efter en stund gick hem, var han ganska
hungrig. Men räven tänkte belåten: »Det där skötte jag
bra. Jag fick själv äta upp nästan all min mat, och nu
blir jag förstås bjuden på middag till storken.

Några dagar därefter bjöd verkligen storken räven
på middag. Räven gick dit helt förnöjd och tänkte: »Nog
ska jag äta av alla krafter.»

Och storken sade artigt, när han kom: »Var så god
och tag för er, mäster Räv!»

Men ack, maten var hälld i en hög flaska med lång
hals. Räven kunde inte komma åt någonting. Storken
däremot stack ned sin långa näbb och fångade upp den
ena godbiten efter den andra. Och allt emellanåt sade
han: »Men så tag då för er, mäster Räv!»

Inte en bit kunde räven komma åt. När storken
ätit upp alltihop, sade han: »Jag är rädd, att ni går
hungrig hem, mäster Räv. Men så har ni i stället lärt
er något, som kan bli er till nytta. Och det är, att den,
som vill lura andra, alltid till sist blir lurad själv.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free