Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 29. Järngrytan och lergrytan. Efter en gammal fabel - 30. Den trånga tröjan. Fritt efter tyskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
29. Järngrytan och lergrytan.
En järngryta och en lergryta stodo bredvid varandra
i ett hörn.
»Kom, ska vi gå ut och gå ett slag», sade
järngrytan.
Lergrytan blev mycket smickrad. Järngrytan var
förstås mycket finare än hon, så att det vore ju en ära
att få gå ut och gå med henne. Men lergrytan var
ändå tveksam.
»Jag kommer ihåg, vad krukmakarn sade en gång»,
svarade hon, »den krukmakarn som gjorde mig. Han
sade: lika barn leka bäst.»
»Å pytt», sade järngrytan. »Kom du bara, lilla
lergryta!»
Och då kunde inte lergrytan säga nej, tyckte hon.
Så gingo de ut på vägen tillsammans, järngrytan och
lergrytan.
Men plötsligt snavade järngrytan och föll. Hon föll
på lergrytan. Och eftersom järngrytan var tung och hård
och lergrytan var skör, så sprack lergrytan och gick i
tusen bitar.
»Han hade nog rätt, den där krukmakaren», suckade
lergrytan, i det hon sprack.
30. Den trånga tröjan.
Jag hade en tröja,
som blev mig för trång,
jag fick ej ihop den
om bröstet en gång.
Så måste jag ut att söka
något att tröjan öka.
Jag mötte en höna.
»Ack, kära höna lill’,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
