Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 32. Mjölnaren och hans son. Efter en gammal fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men folket, som de mötte,
sa spefullt: »Ser man bara på!
Den lata gubben rider
och låter lilla stackarn gå.»
Och Måns, som hörde orden
och hopens flin och grin och hån,
sa strax: »Sitt upp, du Pelle!
Sitt bakom mig, min son!»
Men folket, som de mötte,
skrek i förbittring: »Ser man på!
Hur grymt, att båda tynga
den arma åsnan grå!»
Och Måns, som hörde skriket,
sa strax: »Vi stiga ned, min son!
Vi två ska åsnan bära —
jag ser ej annan vån.»
Och åsnans ben de bundo
fast vid en stång och lyfte den
på axlarna — begynte
sin trötta gång igen.
Men folket skrek och skrattade:
»Nej se, de dårar två,
som vandra där och kånka på
sin egen åsna grå!»
»Ack, Pelle du», sa mjölnarn,
»det kan jag märka grant,
att vad vi än må göra,
blir pratet, klandret likadant.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
